Fit For Fight

God morgon alla glada!

När jag ställde mig på vågen imorse så tänkte jag på de här sakerna:

1. Jag åt inte ultimat i helgen
2. Jag drack i helgen
3. Jag har haft ont i halsen och har inte kunnat träna 
4. Jag ska ha mens när som helst, och då brukar jag kunna "gå upp" ett par kg

Det var alltså med en lite illavarslande känsla jag tog klivet upp på vågen för att se hur det hade gått. Plus 1 kg (totalt - 2,7) var det den här veckan. Ja det var ju toppen. Fantastiskt. Jag smygvägde mig innan helgen och då hade jag gått ner nästan så mycket. Men som sagt, det här är en kombination av väldigt mycket onyttigt och att jag snart ska ha mens. Varje gång jag har kört ett "gå ner i vikt-program" så har var fjärde vecka varit ångestladdad, för jag har alltid gått upp 0,5-1 kg då. Nu låter det som att jag skyller ifrån mig, men det är inte min mening. En stor del av detta ligger i att jag åt för mycket i helgen.

Alltså är det inget bra resultat den här veckan, men jag kan ju inte gå och hoppa ut igenom fönstret på grund av det. Dels så skulle jag förmodligen inte dö utan bara skada mig själv väldigt mycket (bor ju för bövelen bara en trappa upp), men det skulle ju inte lösa något heller. Jag vet att det kommer bli ett fint minus nästa vecka. :)

Men vet ni vad jag gjorde? Jag blev ju såklart deppig av resultatet, men jag tänkte mig liksom hur det kommer kännas och hur jag kommer se ut när jag har nått mitt mål. Förutom att jag kände mig lite töntig så var det effektivt. :)

Just nu känns det extra dumt, för jag har hållt på ett bra tag nu men har bara gått ner 2,7 kg. Känns lite som en fail. Nu är det väl dags att det här blir en sluttande bana nedåt varje vecka? :) Det ska jag se till att det blir. Nu packar jag ner min energi-beräknade lunch och två frukter och går till skolan. :)